onsdag 9 november 2011

tidsfördriv

jag låg i soffan och kollade på one tree hill. Clay behövde en njurtransplantaion och Nathan testade sig för att se om han kunde donera sin, men tyvärr passade den inte. Blödig som man är så låg jag och lipade när han äntligen vaknade efter att ha fått en njure från en annan människa och jag tänkte den känslan man måste ha i kroppen, när man har räddat någons liv genom att ge bort ett fullt fungerade reservorgan (ja, den andra njuren är ju faktiskt din reserv om något skulle hända, även om man kan leva med endast en) 
Jag kom in på ett dokument skrivet av något sjukhus som informerar om allt inför en njurtransplantation. Visste ni att en njursjuk person får ligga 1-3 år på sjukhus för att vänta på en njure, från en avliden person? Oddsen är då inte särskilt höga att det ska fungera eftersom man inte kan göra de tester som garanterar fullt samspel mellan njuren i den njursjukes kropp. Jag skulle känna mig super stolt om jag skulle kunna säga "Jag har gett dig min njure, nu kan du leva många fler år, umgås med din familj, känna dig frisk igen och göra allt du alltid velat göra!" 

Skulle någon i min familj, kompis krets eller släkt be om min njure, skulle jag inte tveka en sekund. Jag skulle inte tvivla på om jag vågar eller inte, inte grubbla på om det gör ont, jag räddar däremot någon jag älskars liv, och kan istället grubbla på hur jag skulle känt om han eller hon inte fanns hos mig mer? Dock ska man aldrig känna ångest eller skuld för att njuren kanske inte passar och den njursjuke går bort, eller att man bidrar till någons död för att man inte vågar, eller inte kan donera sin njure på grund av din egna hälsa. 

Jag kan dock säga att jag är absolut en sådan människa som kan tänka sig att donera en njure. 
Anonymt till någon jag inte känner, med krav att jag får träffa människan efteråt, eller självklart till min släkt och familj! 
Ingen behöver förstå mig, men jag kan inte ens tänka mig hur jag skulle må om min mamma, pappa, bror eller pojkvän var njursjuk och min njure inte passade och ingen ville donera och de fick vänta åratal för att kanske hitta en som passar. Sjukdomar är hemska saker, Jag vill hjälpa med de jag kan, en vacker dag kanske jag ligger där själv och väntar på hjälp. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar